jag satt på en stenbumling och drack kaffe
med jordiga händer
skogen var
vindstilla idag
gamle döden flinade
bakom en stubbe
jag blev sur
ville vara själv
packade ner termosen
hejade
och gick
*
natt med stjärnor
över det frostiga fältet
visset gräs och kurviga landsvägar
en trött kråka med sliten blick
satt på en stolpe och tittade på mig
om jag skulle falla ihop och dö
skulle han slippa vara hungrig
istället stannade jag i den frusna leran
och sneglade upp dit
jag inte nådde
frostiga stjärnor
var inget för oss
inget för mig
Ande Enochsson, skrivet 2021
Tistelblomma 
Lämna en kommentar