• I dessa brustider

    Foto: Jenny Enochsson

    Stort tack till alla som besöker och publicerar texter i Tistelblomma! Här finns redan spännande bidrag. Denna litterära sajt ska vara ett beständigare alternativ i dessa brustider. Nu ska jag försöka svara på frågor och funderingar som har dykt upp sedan nystarten för två veckor sedan.

    För att kunna se kommentarsfältet måste man klicka på varje enskilt inlägg. Lämna gärna kommentarer! Feedback och diskussion gör stället levande.

    Det är helt okej att ha med ett foto i inlägget. På grund av upphovsrättsliga skäl bör du själv ha tagit bilden.

    Radavståndet blir för brett om man klistrar in en dikt direkt från Word. Om du i stället klistrar in dikten från en PDF slipper du oftast problemet. Det finns säkert ett ännu smidigare sätt. Hojta till om du känner till ett sådant sätt.

    Här välkomnas dikter, kortnoveller och reflektioner. Vad ska reflektionerna handla om? Det avgör du själv; ämnet måste förstås kännas relevant för en litterär sajt.

    Hur blir man medlem i Tistelblomma? Främst genom inbjudan. Men det går också bra att höra av sig. Ganska många gör det. Vissa gånger blir det ja och andra nej. Ett nekande svar betyder inte att personens texter skulle vara dåliga eller liknande. Nej, inte alls. Det har snarare med inriktningen och andra saker att göra. Inriktningen är alltså mångbottnad och originell.

    Jag hoppas verkligen att Tistelblomma blir en aktiv och levande sajt. Ett beständigt alternativ i dessa brustider. Tveka inte med att publicera dina texter.

    Jenny Enochsson, Tistelblommas grundare och administratör

  • Årstid efter årstid lever jag
    tills syret
    fräter mitt trötta kranium och
    fimbulvintern gör människorna oroliga.


    Till sist brister
    koronallinjen.
    Magnetosheathen
    imploderar mot köttet hos
    människor och gudar.


    Vad orsakade detta öde?
    Ett ödesdigert hedersbrott.
    Jag uthärdar alligatorslag medan jag


    hämnas död med död och
    tömmer min bägare.
    Geomagnetiska stormar blåser
    genom matarhornet,
    gudar råder över
    det snöiga mörkret.


    Inga stjärnor längre medan
    naken hud går till
    högstbjudande.


    Döda män rider,
    skämtar hon,
    vid den halvtomma hangaren.
    Ett blått kadaver i en röd kropp,
    jag äter dig medan tiden finns.


    Fördröjning.
    Solvindar passerar mellan
    långa led av män före
    bogchocken.


    Jag känner inget när mina lemmar böjs och
    Mjölner formar berusade vektorer i nattluften.

    Av Ande Enochsson. Min blogg: https://thefaun.blogspot.com/

    Skrivet november 2009.

  • Nattlikt

    Lyktsken, skälvande skuggor.
    Inga irrbloss på denna äng,
    förutom grubblerigastarnas
    virvlande i vindlingarna.
    Ingen frost här ännu,
    men om nio nätter
    förväntas ängen förvandlas
    till Rimfaxes man.

    Månsken, lapis lazuli.
    Slumrande träd och trast.
    Snarkningar smälter samman
    med årtagen från ån.
    Bakom lövverket anas
    den smala snipan.
    Roland ror över ännu en själ
    till irrblossens strand.

    Jenny Enochsson

    Om mig

  • Exosat

    Fjädrande Jack
    botulism igen när Spoonful blottar fettvävnad för mannen
    han ska visa den jäveln myoglobin drypande dödlig infektion mörk mjölksyra.
    endotoxin-frysskadade Jack rullar ihop till en sfär medan snö faller på läder och höfternas nakna hud roterar
    ja, den trånga, strålande stadsbilden andas hetsigt isande luft
    kosmologisk rödförskjutning dröjer kvar en kort stund
    blott damm väntar
    ingen idé att sparka mot mitten för härskande apastron.

    Ande Enochsson. Min blogg: Faun

  • Regndroppar dystra

    Alla vackra

    ögonblick

    sparade,

    kommer en dag

    att regna bort

    som av tårar fallna,

    regndroppar dystra.

    Bildandes pölar

    djupa som sjöar.

    Kanske går vi

    vilse då.

    Tumlar runt

    under vattenytan

    i mörkret,

    det kylslagna.

    Den ska

    bära oss då,

    vinden

    den starka.

    ©️Monica Marken

    Om mig

    Mitt namn är Monica Marken, jag har en dotter och en son och bor i Östersund. Min stora passion i livet är att skriva. Jag skriver allra helst dikter, noveller och sagor. Jag är mycket förtjust i att vistas i naturen och jag skriver allra helst under bar himmel.

    Jag har skrivit diktsamlingen ”Orden är luften jag andas”, vilken är min hyllning till naturen. Jag är också publicerad i novellantologier, poesiantologier samt med dikter i DN.

    Jag är utbildad socionom, med inriktning till kurator samt filosofie magister i socialt arbete.

  • Djupförvar

    Som ett vilddjur, en demon

    fångad under skinn

    förstärkt, befäst armerat

    av många års träning

    för att passa in

    i den smala formen

    kvinnan

    Under huden, så nära ytan det går

    sjuder den, vibrerar det

    av ord som aldrig sägs

    hopbitna käkar

    vilja men ändå inte

    skrika högt om det som skaver

    orättvisan

    Biter den river, klöser flikar av kött

    tränger sig ut genom porer

    Muskler som värker

    Öronsus dimsyn

    Hotar det snäva, den tighta ytan

    märgen som sväller och spränger

    vulkanen

    Sväljer och sväljer hårt, pressar in och pressar ner, håller igen och håller tillbaka, bör inte får inte          kan inte

    Vad skulle hända, vem skulle se, vad skulle tyckas tänkas sägas          tigas 

    Vem skulle jag bli, vad skulle jag bli, vad har jag då kvar          vad vore jag då

    Vad vore jag då?

    Så jag samlar ihop kjolarna, ansiktsdrag

    leendet som först

    inte riktigt sitter rätt, hamnar snett

    läppglanset på fingrar som 

    trycker det på plats

    stryker genom håret, slätar ut

    henne

    Och djuret i kedjor igen

    fängslat i djupförvar, morrar dovt

    sorgen i gulögonens blanka

    växer och svämmar

    för varje återhållen suck

    allt som vill ut

    som behöver ut

    stramar, spänner och

    ärrar


    Hannah Moberg

    Publicerades ursprungligen i tidskriften Idé, nr 9, 2026


    Om mig

    Skriver från mitt hem utanför Växjö, i mina texter skildrar jag gärna samhällsstrukturer och mellanmänskligt samspel. I grunden är jag socionom och Marte Meo-terapeut med arbetsbakgrund inom socialtjänstens öppenvård.

  • Landskapets spegel

    Fågeln i sin svarta dress
    och näbb som en sol
    öppnar sina vingar
    och svävar bort,
    kanske som för att visa
    vad frihet är.
    Undra när vi blev så tama,
    när vi började leva
    efter klockor 
    och drömma om saker
    i stället för att segla i det blå?
    Björken sjunger med vinden
    där hon står fast i myllan
    och lever sin potential,
    drömmer sig uppåt
    mot himlens rymd,
    utan tankar om brist
    eller varför regnet 
    faller just idag.
    Vad var det som låste fast
    våra fötter vid maskinerna?
    Var det när brukandet
    skulle bli effektivt,
    när landskapets böljande form
    skulle streckas
    och formas till linjaler,
    eller var det,
    som det sägs,
    när vi började tillbe bokstäver 
    i stället för horisonter,
    när vi vände det levande ryggen 
    och fastnade med blickarna
    mot pappersarken med bläck?
    Jag tittar på rosens kronblad
    och ser perfektion,
    sammetsröda
    som pulserande kärlek,
    undrar vad hon drömmer
    när solen gått till vila?
    Knappast att gömma sig 
    innanför väggarnas mörker,
    att stänga dörren 
    för att sluta sitt inre
    från verkligheten
    där livet finns.

    /Anders Laestadius (En ekopsykologisk poet. Finns på Instagram som @anderslaestadius)

  • Silvertärnan

    Frans satt på uteserveringen vid den kakaobruna kanalen. Medan han drack sin cider försjönk han i tankar.

    Han hade planerat att flytta till Trégastel, dyka, baka kakor och träffa en kvinna med onyxsvart hår och fjäderboa. Innanför hennes dyningsblå draperier skulle de ha rullat runt i kardemummamoln.

    På broräcket satt en silvertärna och stirrade på Frans.

    ”I stället hamnar man här som bibliotekarie”, sa Frans till silvertärnan på broräcket.

    Han betalade notan och reste sig. Stolsbenens stålhättor tjöt som signalhorn då de drogs över betonggolvet.

    En enveten klåda fick Frans att klia sig tills röda vasstrån flöt upp på hudens yta.

    ”Förvandling, Frans”, skrek silvertärnan.

    Om och om igen upprepade fågeln dessa ord.

    Frans tog av sig allt förutom biblioteksbyxorna och dök ned i den kakaobruna kanalen. Han skakade på sig så att vattendropparna yrde. Sedan klättrade han upp på en liten val. Frans färdades på valens rygg genom flytande ölburkar, blöjor och cykeldäck.

    Snart vecklade havet ut sig framför honom.

    Och silvertärnan skrek: ”Förvandling, Frans. Förvandling, Frans.”

    Jenny Enochsson

    Om mig

  • En bra dag

    Jag vaknar utan röda ögon.
    Jag hinner ta snabbduschen.
    Det finns lite kvar i tandkrämstuben.
    Det finns en matlåda i kylen.

    Idag är en bra dag.

    Monika faller inte ihop.
    Sara bryter inte ihop.
    Anna säger inte upp sig.
    Helen blir inte utköpt.

    Idag är en bra dag.

    Ingen sätter sig i sätet bredvid.
    Ingen börjar prata i telefon.
    Ingen har ristat in ett hakkors i stolsryggen framför mig. 
    Ingen traktor kör framför bussen.

    Idag är en bra dag.

    Tåget är inte försenat.
    Cykeln är inte snodd.
    Trafikljusen visar grönt.
    Jag är hemma innan 19:00.

    Idag var en bra dag

    /Birk Andersson (”En bra dag” finns med i antologin Antologi 1 som ges ut av Hundra ord)

  • Himlasfär

    I mörkret

    kallar stjärnorna

    med ljuset

    kringslutandes. 

    Jag i en

    vidsträckt

    värld 

    ståendes,

    fascinerande 

    närvarandes. 

    Mot himlasfären

    den svårnåbara,

    med händerna 

    uppsträckta 

    hänfört vilandes. 

    Himlasfären 

    betraktar. 

    Högaktar. 

    Det odefinierbara

    gläntar. 

    Stjärnorna,

    vaktar. 

    Monica Marken 

    Om mig

    Mitt namn är Monica Marken, jag har en dotter och en son och bor i Östersund. Min stora passion i livet är att skriva. Jag skriver allra helst dikter, noveller och sagor. Jag är mycket förtjust i att vistas i naturen och jag skriver allra helst under bar himmel.

    Jag har skrivit diktsamlingen ”Orden är luften jag andas”, vilken är min hyllning till naturen. Jag är också publicerad i novellantologier, poesiantologier samt med dikter i DN.

    Jag är utbildad socionom, med inriktning till kurator samt filosofie magister i socialt arbete.