Det finns ett rum
mellan det som hände
och det som kallas minne.
där står tiden lutad mot en vägg
utan att kasta skuggor
någon har lämnat ett glas på bordet.
har glömt
vad törst betyder.
alla ord
som aldrig blev sagda
och därför fortsatte växa
någonstans under huden,
små mörka frön
utan årstid.
ibland vaknar jag
och världen är redan på väg bort.
Det är kanske så vi dör bort
inte genom döden,
utan genom tusen små förskjutningar
mellan handen
och det den försöker hålla kvar.
Ändå
någonstans i det sönderfallande
finns något
inte sorg.
bara ett öppet fönster
i ett hus som inte längre finns.
Lise Larsen
Presentation: Jag heter Lise Larsen och bor i Köpenhamn. Jag har bott femton år i Skåne. Älskar att skriva och studera grodor, framför allt Atelopus seminiferus.
Lämna en kommentar