Våra koloniala bojor,
objektifieringen,
pyramidens värderingsordning,
att livet är en prestation
betygsatt av andra,
att målet är målet i sig
i ekorrhjulet utan slut,
att störst är framgång
så jaga det modernas helighet
Men bryt dig fri,
släpp loss ditt hjärta
och dansa i solnedgången,
vi är ändå ingen entitet,
separerade från annat,
för var finns gränsen
mellan dig och mig,
när slutar trädens gåvor
att andas din kropp?
Vinnare är endast kapitalet
vid stigens slut,
omsluten av dina saker,
ensam och avskuren,
med rädslans kyliga blick
blickandes ett liv som försvann.
Så sträck ut dina vingar,
yla mot månen
och lämna maskinerna att dö,
meningen med livet
hörs ändå alltid
i fågelns stilla melodi.
/Anders Laestadius (En ekopsykologisk poet. Finns på Instagram som @anderslaestadius)
Lämna en kommentar