Intervju med Jenny Lundgren

© Jenny Lundgren

Först en kort presentation av dig själv och ditt skönlitterära skrivande:

Jag heter Jenny Lundgren och kommer från hälsingeskogarna, närmare bestämt Söderhamn. Drivet att berätta historier kom tidigt. Ett av mina första skrivminnen är när jag skrev om Kung Fluff i lågstadiet och mina små häften lånades ut på skolans bibliotek. Mäkta mallig.

Sen kan man säga att prosan legat vilande länge, men att jag i stället skrivit en del lyrik. Först det senaste året bestämde jag mig för att ta upp prosan på allvar igen. Jag började skriva noveller och i somras läste jag en kurs i kreativt skrivande vid Linnéuniversitetet. Nu har jag blodad tand och vill gå fler kurser, lära mig mer, skriva mer! Än så länge är det fortfarande noveller jag skriver, men visst skulle jag vilja skriva en roman eller två också. Jag har inte kläckt de idéerna än, bara.

Skräcken/mystiken har alltid legat där som ett intresse i bakgrunden, men det har aldrig varit tydligt att det är inom den genren jag ska skriva. Nu har jag rört mig i skräckgenren i mina senaste noveller och jag trivs väldigt bra där. Med det sagt tänker jag inte begränsa mig själv, jag vill utforska skrivandet med ett öppet sinne.  

Ditt/dina senaste skrivprojekt?

I somras när jag läste kursen i kreativt skrivande blev min sluttext en skräcknovell vid namn ”Den omättliga ormen”. Eventuellt ska jag redigera och förlänga den lite, nu när jag inte har några begränsningar vad gäller tecken att förhålla mig till. Annars duttar jag runt i flera texter och söker riktning för nästa projekt. Det här med kontinuitet har jag hört talas om men aldrig bemästrat.

Hur skulle du beskriva din litterära stil?

Svårt! I och med att jag nyligen på allvar vågat satsa på prosan (igen) så tror jag att jag är i en fas av att söka och experimentera. Jag tänker skamlöst låna en av min handledares kommentarer på novellen jag skickade in i somras för att åtminstone beskriva den: ”Tonen är vanvördigt slängig där det passar, och mer återhållen och olycksbådande där det behövs, och bombastisk i alldeles lagom portion där det krävs.” Jag är glad över att jag lyckades hålla den där hårfina balansen mellan syra, oro och svulstighet – jag gillar att röra mig där i skrivandet. Det får gärna vara på samma gång cyniskt som sprängfyllt av känslor. Jag dras själv till författare med poetiskt språk och funderar på om även jag vill vara en sådan.

Varför skriver du?

För att det är så infernaliskt roligt! Det är en stund då jag helt är innesluten i något, där jag (i allra bästa fall) får flow och sveps med i kreativiteten. Bruset runtomkring tystnar och jag är totalt närvarande.

Vilka är dina favoritförfattare?

Kerstin Thorvall är min eviga husgudinna. Till henne kommer jag för oklanderligt språk och smäktande historier som river i bröstet. Marie Hermanson inspirerar med sina unika berättelser och sättet hon skildrar sinnesstämningar. John Ajvide Lindqvist för den finkänsliga balansen mellan vardag och avgrundsdjup skräck.

Har du en hemsida eller liknande?

Jag har ingen hemsida men recenserar böcker och lägger ibland upp snuttar av min prosa på @jennys.bibliotek på Instagram. På @kargheten skriver jag poesi och leker med ord.  

Tack så mycket för intervjun!

Tack själv!