Om romanen

© Jenny Enochsson

Jag har tidigare postat inlägg om min planerade bok. Först tänkte jag mig en bok med löst sammanlänkande noveller. Sedan, när jag märkte att två av karaktärerna envisades med att stå i fokus, bestämde jag mig för att satsa på en roman bestående av sammanhållande noveller. Nu framgår det tydligt att novellerna vill förvandlas till kapitel; det betyder att jag faktiskt skriver en ”vanlig” roman. Det känns ju som en naturlig utveckling.

Själv tror jag på att låta skrivandet föra mig dit det vill. De ursprungliga idéerna är inte huggna i sten. I stället är de skrivna i sanden vid strandbrynet och varje våg är en liten förändring och förbättring. Om vågorna ignoreras och en förutbestämd mall följs blir texterna platta och livlösa. Skrivandet och idéerna måste få andas och utvecklas fritt. Det gäller också valet av genre: novellsamling eller roman.

Så jag upptäckte alltså att novellerna vill bli kapitel, eller mer precist: scener som ingår i kapitlen. Nu kommer scenerna hänga samman på ett tydligare sätt och bli fler.

Jag har sagt att jag föredrar att skriva noveller eftersom de är komprimerade. Men det ena utesluter egentligen inte det andra. Jag upptäcker att jag tycker minst lika bra om att skriva romaner, så länge de är koncisa. Denna roman ska vara koncis och koncentrerad utan att kännas karg. Ingen tegelsten. Om det blir en kort roman (runt 40 000 ord) eller en kortroman (cirkus 30 000 ord) återstår att se.