Peter Nybergs reflektion

© Peter Nyberg

Om dikten ”Alzheimers” i Masken rämnar

Poeten Göran Strömqvist från Göteborg har en diktsamling som heter Berg och annat. Han skriver om ett berg som blir en människa eller en människas projiceringar på ett berg. Mitt berg i ”Alzheimers” är Omberg, ett naturreservat utanför Ödeshög där Ellen Key hade sin bostad. Egentligen har jag inte varit där speciellt ofta men tycker om höjden mot havet på Östgötaslätten. Dit åker människor för att beundra, tänker jag mig. Man bestiger berget, vilket i sig inte är en bedrift, och tar sina fotografier över Vättern. Sen finns olika kaffemöjligheter. Någon upplysning om den sköra naturen kanske hinns med. Mycket mer blir det inte för turister, tänker jag. Fördomsfullt. Eller kanske – så är det för mig.

På Omberg finns gott om upplysningar om dess historia. Eftersom det var en hög punkt fanns en gång olika typer av befästningar. På berget står jag i historien och de historiska skikten lagras under fötterna. Det fanns människor här som hade något att försvara, befästa från andra människor. I det förflutna som enbart lämnar efter sig skelett, som Alvastra klosterruin vid foten av berget. Det är svårt att hitta tillbaka genom tiden, de vanliga människorna är försvunna, bortspolade av något större, mer kraftfullt – tiden själv.

I den diktsamling jag skrev – Ett innerligt sätt att förintas – undersöker jag glömskan och handlingar som inte går att göra ogjorda, val som fått följder i flera led et cetera. Om man som nyfiken i all oskuld tar en bit mossa från en plats är den omöjlig att ersätta, det är en slags oskyldig förstörelse som barn ägnar sig åt – jag är ofta själv barn på det här sättet. Men det kan orsaka förödelse, att något som funnits i hundratals år försvinner.

Det som fanns finns inte längre. En sorts alzheimer i all trevnad på turistmålet.

Allt det här fanns så klart inom mig som latent kunskap, men kanske är klarheten i vad jag ville med dikten mest efterhandskonstruktion. Enklare och sannare uttryckt: Jag var med i en poesiutmaning. Under 90 dagar skulle vi som deltog läsa sex dikter och skriva en dikt om dagen. Dag 69 satte jag mig ner och skrev om Omberg.     


Läs Peter Nybergs dikter ”Tåg” och ”Alzheimers” i Masken rämnar.