Eva Sjögrens reflektion

© Eva Sjögren

Reflektioner kring ”Dubbeliv”

Vilken spännande fråga jag fick från Tistelblomma. Att reflektera över min novell ”Dubbelliv” som ingår i antologin Masken rämnar.

Min novell handlar om när dolda sanningar kommer fram. När tron på den som man trott står nära, rämnar. Att man inte längre kan lita på den som skulle finnas där för en.

Jag tror tyvärr att många kan känna igen sig. När en relation etableras för snabbt. När mannen överöser kvinnan med kärlek för att sedan kunna börja ställa krav och bete sig på ett nedlåtande sätt. Pendla mellan kärlek och krav på förändring.

Arne är en god lyssnare i början. Ger Ulla uppmärksamhet. Hon sväljer betet. Lever i ett kärleksrus.

Han låter henne inte umgås med sina väninnor på båten. Han vill ha henne för sig själv redan där.

Han är undflyende med varför han reser ensam. Varningslampor borde blinka, men Ulla är förblindad av uppmärksamheten från en stilig man. Och de har trots allt många lyckliga stunder tillsammans. Livet är inte svart eller vitt. När de gift sig börjar dock en mörkare sida komma fram. Men hon försöker fortfarande se det goda i honom. Men det kommer till en punkt, även för Ulla. Då gränsen är nådd. Hit men inte längre.

Jag leker med maktförskjutningar. På sjukhuset är det Ulla som har makten över Arne, som inte vet hur mycket Ulla vet om hans svek. Han lyckas inte spela ut tycka-synd-om-kortet som han kanske tänkt sig. Ulla går inte på det längre. Hon har bestämt sig.

Jag tycker det är spännande med maktstrukturer. Hur de kan förändras med relativt små medel. Inte bara i böckernas värld, utan även i levande livet. Hur en person kan luras att lämna ifrån sig makten över sitt liv, om det sker i små, små doser. Vips, har man gett bort sig själv.

Jag funderar också mycket kring begreppet ”snäll”. Ofta används uttrycket ”du är för snäll”. Jag tycker att ”snäll” är en egenskap som fått en mer negativ laddning på senare år. Är man snäll så det påverkar ens egna leverne är det så klart inte bra, men annars tycker jag att det är den som utnyttjar en annan persons snällhet som är boven i dramat.

Ulla upplever jag som snäll i början av novellen. Hon blir lycklig av att bli uppvaktad så intensivt. De gifter sig ganska snabbt, men sedan börjar Arnes försök att förändra och nedvärdera henne. Man kan nog hävda att hon är snäll rakt igenom berättelsen. Hon skulle ha kunnat bete sig betydligt mer hatiskt med tanke på Arnes dubbla svek. Men hon går värdigt mot nya tider. Rätt eller fel. En annan människa hade kanske behövt slå sönder saker eller skrika, men Ulla gör på sitt sätt.


Läs Eva Sjögrens novell ”Dubbelliv” i Masken rämnar.