Daniel Sälls recension

Nedan kan du läsa bokbloggaren Daniel Sälls recension av Masken rämnar. Den har publicerats på Instagram och är uppdelad i två inlägg, ett om poesin och ett om novellerna. Tack Daniel!

Inlägg 1

För några dagar sen ramlade den helt nya antologin Masken rämnar ner i brevlådan. Eller egentligen surfade den in då den kom i form av en e-bok. Antologin är sammanställd av Jenny Enochsson och innehåller dikter och noveller av 22 författare. Det här inlägget gäller bokens dikter, om några dagar kommer ett om novellerna.

Alla författarna är okända för mig vilket gör det extra kul. Jag hade inga tidigare tankar om dem att luta mig mot när jag läste. Det var jag och texten och tolkningen var fri. Så är det med dikter tänker jag. Poeten har en tanke med det som skrivs men jag som läsare kan ta emot orden och forma dem så de betyder nåt för mig i min värld.

Redan första dikten av Peter Nyberg som heter Tåg väcker mig. Kanske tänker Nyberg på en flykting? Jag ser framför mig nån av alla de patienter jag träffat i mitt jobb. En person som kliver på ett tåg och reser mellan diagnoser och behandlingar och andras blickar. ”Jag köpte biljett till en overklig plats, när jag satt intill kofferten på tåget såg jag världen sådan jag kände den försvinna”. Ett annat exempel ur hans dikt Alzheimer: ”Berget växer av avlagda minnen. De skuggar alla skeenden från utsiktsplatsen”. Så bra formulerat. Meningar jag kommer bära med mig.

Maria Karlssons dikter slår också an något extra i mig. I dikten En vanlig dag tar hon hjälp av en blå Ikeakasse för att beskriva en vanlig dag hos medelklass och hemlösa. De förra fyller kassen med tvätt eller presentpapper som ska slängas, de senare fyller den med ett hem, en hålig ulltröja från återvinningen.

Jag slås av hur många fantastiska ordsmeder det finns. Så många fraser eller korta verser som kan innehålla så mycket känslor och klokskap och som kan väcka så många tankar.

Tack vare Masken rämnar har några av alla de här fina dikterna fått chansen att nå ut till en publik. Tack för det @jennyeno_

Inlägg 2

Att läsa noveller är att vara i nuet. En roman vistas man i längre, karaktärer kan utvecklas och skeenden vara långa och detaljerade. Att läsa en novell är mer som att kliva innanför dörren hos en okänd, snabbt se sig omkring och via detaljer skapa sig en bild om vem man är hos och vad som pågår.

Det är en konst att som författare lyckas med detta. Beskriva en stämning eller miljö på några rader så att läsaren på en gång är med i vad som sker och varför. På senare år har jag läst alltfler noveller och uppskattar det korta formatet. Nackdelen med noveller är att istället för att läsa en roman på 200 sidor som jag sen i minnet kan återvända till så blir det, åtminstone för mig, svårt att efteråt minnas 200 sidor uppdelade på 15 historier. Det blir mer ett minne av att vissa var bra och andra inte. Därav blir läsandet av noveller som jag började med att skriva, en nu-upplevelse.

I antologin finns 10 noveller av varierande längd. Från en sida till upp mot 15 sidor. De jag tycker bäst om är de längre novellerna, jag får mer detaljer att i efterhand komma ihåg. Gillar novellen om mannen som tar med sin flickvän på picknick i skogen samtidigt som han ska leta efter en förrymd pytonorm som lokaltidningen skriver om. Även den om byorginalet Kjell och hur han ser på sig själv och hur han tror att andra ser på honom tycker jag om. Så har vi Ulla vars man är spelmissbrukare och gör av med hennes pengar. När han drabbas av en stroke får Ulla en chans att göra sig fri. En historia jag tror är väldigt vanlig, en person vill bort ur äktenskapet men orkar inte riktigt med att ta itu med allt vad det innebär.

I de här novellerna lyckas författarna bra med att på få sidor beskriva personligheterna hos människorna så att jag själv skapar egna bilder och associationer.

Min favorit är novellen med den lite annorlunda titeln Hokori Poi. Om mannen som går över till grannen för att låna en spade och hamnar på ett barnkalas. Plötsligt är han själv i köket med tårtan barnen snart ska äta. Kan han motstå frestelsen?

Masken rämnar är ett bra bevis på att man inte alltid måste läsa de kända författarna som Tjechov eller Munro om man vill landa i nuet med en bra novell.