Andreas Svanberg

DISPONIBLA SKRATT

Disponibel och utnyttjad tid visualiseras
på daily management-tavlan.
På morgonmötet talar vi
om hur minuterna har utnyttjats.
Om vi gjort rätt saker i rätt tid.
Om vi verkligen varit tillgängliga den tiden?
Vi lyssnar. Fullt användbara.

Jag är disponibel – naturligtvis.
Jag är anställd som uppvägare.
Men hur väl tar jag vara på utrymmet?
Ryms skrattet till exempel?

Skrattet, som
är den mest effektiva motorn
vid kroppsarbete.

Vi skrattar.
Klämmer in det mellan skoptagen.
Vi andas också,
men det glömmer man lätt bort.

Trivseln?
Ordet får inte riktigt plats
bredvid de bärande pelarna: disponibel och utnyttjad.

Nå? Success of the Week, då?
Någon?
Vi ser plötsligt obekväma ut.
Något på tavlan lockar till en kommentar.
Skämtet viner över stengolvet,
sjunger i församlingen och verkar avväpnande,
värmande
och på samma gång hotfullt.
Vi rodnar. Vet allvaret.

Vi har varit fullt arbetslag, kläcker någon.
Alla har varit på plats, fyller nästa i.
Samarbetat bra!
Hunnit med.
Fixade omkastningen i körplanen.
Veckans succé alltså, omkastningen?
Vi nickar.

Vi är stöttepelarna.
Det är vi som ska utföra arbetet säkert.
Vi väger upp råvarorna noggrant
och med rätt skyddsutrustning.
Vi kör trucken försiktigt och med sunt förnuft.
Vi håller i räcket när vi går i trapporna.
Rapporterar riskerna.
Registrerar störningarna.
Följer upp avvikelserna.

Vi håller ett jämnt tempo
och tummar inte på kvalitén.

Kort sagt: Det är vi som ska trivas.
Det är vi som ska utnyttja tiden.

Alltså
andas vi, vi skrattar
och jobbar förstås.

FÖRBÄTTRINGSARBETE

Vi kryper runt på knä
och hjälps åt.
Var är tejpen?
Där!

Den gula golvmarkeringstejpen är en symbol
för ständiga förbättringar.

Alltid när den plockas fram
är det något nytt
på gång.
Klistret är överjäkligt,
men det är för en god sak.

Hit men inte längre
kan vi köra med trucken
– annars riskerar vi att köra sönder rullportarna.
Bra!
Så ska plastpallarna stå
i slussen – och i hissen!
Bra!
Uppmärkta lagerplatser
ute på lagret.
Finemang!
Faktiskt riktigt bra!
Vi klappar varandra på axeln
och ser nöjda ut.

Det känns i knäna
när vi reser oss.
Men det är ändå skönt
att röra på sig.

Vad kan vi mer hitta på?
Vi uppmuntras
– till och med förutsätts –
att vara delaktiga i förbättringsarbetet.

Larsson, som var den av oss som kom på
att vi borde tejpa en gränslinje
innanför rullporten till slussen,
kommer att tänka på vågrummen.
När vi flyttat in verktygstavlan i vågrummet
behöver vi inte gå ut i korridoren efter gummihammaren.
Då har vi allt omkring oss.

Varför inte märka upp
med gul tejp på golvet
var vi ska stå för att nå allting?
Larsson får beröm av effektiviseringsgruppen.
Det skarpa KPI-målet med
två minuter per uppvägning
blir enklare att uppnå.
Nu står Larsson där i rutan
och arbetar med båda armarna!
Bara å jobba och inte fara omkring en massa!

Alla de andra förbättringarna
hade med säkerheten på företaget att göra.
Nu är det inte
säkert
att Larsson kommer att få fler
bra idéer.

© Andreas Svanberg 2021

Andreas Svanberg, född 1974, är fabriksarbetare och författare, och driver Effektlådan antikvariat & textproduktion. Medverkar i en mängd antologier, bland annat i Brombergs Bokförlags poesiserie Blå Blixt. Frilansskribent på Helsingborgs Dagblad och Mål & Medel. Gav 2019 ut novellsamlingen Meteorologen som inte hade hjärta att säga att det skulle bli dåligt väder och tillsammans med Tony Bergvall Enklast går det när jag har tur – Fyrtioen röster om konsten att skriva. I urval och med förord av Torsten Pech.