Intervju med Rigmor Palmqvist

Foto: © Rigmor Palmqvist 2020


Först en kort presentation av dig själv och ditt skönlitterära skrivande:

Jag skriver för det mesta poesi om kärlek och relationer. Tycker om diktens korta och centrerade format. Är från Stockholm men bodde 18 år på Österlen innan jag flyttade tillbaka till storstan. Där skrev jag dikter och artiklar bl a om hälsa och litteratur. Jag började också att uppträda tillsammans med musiker och framföra mina dikter. Turnerade runt i Skåne och Blekinge tillsammans med musiker och framförde min första diktsamling Ingen älskar mig som Du. I Skåne skrev jag en barnbok för ovilliga läsare som blev en stor framgång bland barn från 7–13 år.

Vilket är ditt senaste skrivprojekt?

Min senaste diktsamling heter #womansblues och är inspirerad från bluesens rytmer och blå vemod, hjärtesorg, längtan och galen kärlek. Med den uppträder jag tillsammans med olika musiker. För mig är det naturligt att föra samman lyrik och musik.Men jag gör även egna framträdanden och låter dikterna beröra lyssnarna på egen hand – och det gör de. Nu håller jag på att avsluta en ny diktsamling också den med kärleken i centrum.

Hur skulle du beskriva dina skönlitterära texter?

Författaren Karin Brunk Holmqvist beskriver mina texter så här: ”Rigmor Palmqvists nya diktbok #womansblues är ett strålande bevis på hur hon hudlöst, med bara några rader kan beröra så djupt. Hennes pendlande mellan mörker och ljus är ett konststycke där läsarna sugs in i känslorna.”

Varför skriver du?

För att beskriva det som berör mig. Jag har alltid skrivit. När en dikt vill fram i ljuset kommer den oftast snabbt och färdig. Det är bara för mig att skriva ner den. En känsla, en bild dyker upp eller så kan det vara en mening. Sen skriver texten sig själv. Jag behöver inte fundera eller lägga mig i.

Vilka är dina favoritförfattare?

Oj, jag har många. Bland poeterna, för att nämna några, är det bl a Edith Södergran, Pentti Saarikoski, Tomas Tranströmer, Bruno K. Öijer, Gunvor Hofmo, Kerstin Thorvall, Sam Carlquist, Athena Farrokhzad och nobelpristagaren Louise Glücks poetiska mylla gjorde mig andlöst lycklig.

Har du en hemsida eller liknande?

Jag har en Facebooksida som heter #womansblues.

Tack så mycket för intervjun!