MARIA KARLSSON

Målning och foto: © Maria Karlsson 2020

Skadeskjuten

Dag 1

Det var ju så förbannat härligt att ha den dagen. Den var för oss och ingen annan. Trots det så lyckades omvärlden att bryta denna förtrollade tid. Ja jag säger förtrollad för det kändes som jag fått huvudet omvridet ett par varv. Det är lustigt hur en som människa kan tappa all sans och balans som det brukar sägas. Hur lever dem som alltid är i sans och balans? Att en skall leva med måttfullhet av det som presenteras på en bricka framför en. Ta allting i sin omvärld med en lagom nypa och inte vilja ha för mycket. Jag ville ha allt! Jag brydde mig inte om vem eller vad jag slog ner på vägen, för jag såg dig och då försvann den där sansen och balansen.

När jag tänker efter vet jag inte om jag någonsin haft den. Kanske ibland som en inneboende gäst, tillfällig, högst temporär och med en hög hyra. Jag tror inte alltid på det som mina känslor säger, men många gånger, jo men kanske för det mesta. Men de leder mig någonstans och det är spännande. Så här nu med mer kunskap än jag hade innan jag mötte dig, får mig ändå att känna mig rikare på erfarenhet men kanske en smula skadeskjuten. Även skadeskjutna saker kan överleva och bli starkare, jag väntar ett tag till innan jag låter domen över mitt känsloliv falla.

Dag 2

Det känns värre än jag någonsin kunde ana. Jag tror det beror på vart en blir skadeskjuten, jag blev träffad mitt i hjärtat och det är ju vårt mest ömtåliga organ. Det läcker som ett såll och det verkar inte finnas någon hejd på det. Det är en otrolig kontrast i livet nu, jag hade dig en dag, en dag i veckan var du min. Jag krävde inget mer, en dag när du var enbart min. Det anses vara en ful egenskap att vilja äga en annan människa, jag skulle aldrig vilja bli ägd. Förutom en dag i veckan då jag ville att vi skulle äga varandra. Ibland när du kom, så ville jag bara under några sekunder få känna dina läppar mot min kind, ha mina öppna och känna hur du rör dina, för du förväntar dig en kyss. Jag ville aldrig retas, jag ville bara få känna.

Dag 3

Det blir en annan verklighet när en sitter vid köksbordet, kaffet har svalnat för längesedan och brödsmulorna nästan parat sig med varandra och hunnit föröka sig på hela köksbordet. Jag har något under foten men bryr mig inte att ta bort det. För vem bryr sig när hjärtat är krossat till tusen och kaffet inte ens är varmt längre. Det är väl ändå ingen som bryr sig om skit under barfota fötter då. För vem skall jag bry mig.

Dag 4

Det är mycket enklare att skylla på andra, omständigheter en själv inte rår bot på. Som att det fanns en fru, med en kropp och hjärna som du en gång älskat, men tappat intresset för. Det är lätt att tappa intresset för en man juridiskt binder sig till, det blir så väldigt osexigt på papper. Kärlek på papper. Nej det tror jag inte på. Kanske ett tag efteråt, innan pappret har hunnit gulna och arkiverats i en låda, då är det sexigt, då rör ni varandra, är nyfikna på både hjärna och kropp. Men det är ett kort tag. Sedan dyker nya kroppar och hjärnor fram, kanske ett och ett annat hjärta också.

Dag 5

Jag var ett sådant hjärta. Och fan vad vi älskade kort och intensivt. Hade era papper hunnit arkiveras ännu. Jag bryr mig så otroligt lite faktiskt. Men omvärlden kom i kapp vår snurrande karusell och vi fick kliva av, yra med ett lätt illamående över att ha blivit påkomna, och besvikna över att inte få åka färdigt turen. Vi visste båda att den inte skulle vara för evigt, men ville vara dem som steg av självmant och tackade för den. Jag har alltid varit dålig på att göra som jag blir tillsagd. Du såg mest ut att skämmas, och jag tappade lite suget på dig då. Jag ville att du skulle stå upp för min kropp, hjärna och hjärta. Nu gör jag det själv, och det är faktiskt riktigt skönt, för jag litar på mig själv. Men låt mig fortfarande få känna, faktum står kvar, jag vill fortfarande äga dig en dag i veckan.

© Maria Karlsson 2020

Maria Karlsson läser förlagskunskap och litteraturvetenskap på Lunds universitet. Är bosatt i Malmö men kommer ursprungligen från Västkusten. En kreativ person som skriver om böcker och litteratur på boksajten Boknyheter. Läser och skriver poesi, noveller och har läst allt som Bodil Malmsten någonsin har skrivit. Kika gärna på Marias Instagramkonto: Tankeflöde.